Försöker dokumentera fåren både i skrift och bild, för avelsarbetet. Och för det egna nöjets skull =)
Här kommer ett litet persongalleri =D
Två unga gutebaggar: Lill-Valdemar och Kyckling. Lill-Valdemar är döpt efter sin legendariske far, Valdemar, vars porträtt numera hänger på ett museum i Stockholm! Kyckling var en liten sprättig rackare som lill-liten, därav namnet =D Båda visar lite tecken på horntrånghet, vi får se hur det går i framtiden.
Vackra unge Vide (ett år och med lite smaskens fårmat på hakan). Ovanlig hornställning. Det ska bli intressant att se hur han blir som stor, om hornen blir opraktiskt vida. Mycket vänlig, lite försynt. En storfavorit hos mig, dels på grund av sitt utseende och sin mentalitet, men kanske även för att han förmodligen fått sig en smäll strax innan han flyttade hit som halvårsgammal, och hade lite besvärligt med bakpartiet. Jag tog därför in honom bakom lås och bom varje vinterkväll hans första vinter här. Med sig in hade han varje gång gamla Bengeten som i princip krävde att bli installad <3
Unga gutetackan Vida. Döpt efter sin bror Vide. Ibland är inte fantasin på topp =) Jag gissar att hon kommer att bli grann som stor, och inte alls lika extrem i hornställningen som sin bror.
Älskade Silver. En gammal tacka som bytt hem flera gånger. Hon flyttade från Gotland till Stugun som relativt ung. Där flyttade hon sedan till Nordingrå. När mina vänner i Nordingrå la ner sin fårverksamhet fick de sista kvarvarande åtta djuren flytta till mig. Silver var en av dem. Här tillsammans med sin son våren 2017.
Maffige Edmund. En av de åtta från Nordingrå. Fäller sin ull själv, fin hornställning och mycket trevlig. Smäcker i typen. På bilden är en del av manen bortrakad på grund av MV-programmets provtagning.
En kanske inte så smickrande bild på en lovande ungbagge =) Unge herr Svarte, social, vänlig och med en mycket rak och snygg hornställning. Med en trevlig härstamning dessutom, mor är Sibylla och mormor är Ambulans-Louise <3
Coola Ella! En från Hälsingegrubban i Husum inköpt tacka 2012. Mycket trevlig, stor och välväxt, supermamma och fäller själv gör hon också. Ella har dock fått tre lamm en gång, vilket jag inte tycker är önskvärt. Det sliter så på tackan och ofta blir något lamm lite mindre och “uslig”. Det är svårare att släppa ut en sån tacka på skogsbete på försommaren också, eftersom tillsynen inte blir lika god som här hemma utanför husknuten. Namnet fick hon förresten redan i Husum, Ella Fitzgerald, på grund av sin fina mörka färg.
Svarta. En av de åtta från Nordingrå. Mycket social och parant dam. Lite adlig =)
På bakre raden Guldtacka 1. Hennes mor, då 13-åriga Freja, hade i många år vilat från lamning då gården saknade bagge. De år hon fick lamm fick hon bagglamm. När hon så helt otippat lammar på ålderns höst får hon två tacklamm. Naturligtvis döps de till Guldtacka 1 och 2. Här är Guldtacka 1 med sin dotter född 2016.
Otroligt snälle Gandalf. Inköpt från en besättning i Stugun. Gandalf har sitt namn efter sin ljusa färg och sitt fredliga sinne. På gården fanns en tid en Parvel som när han fick tråkigt började bråka med sina manliga kamrater. Gandalf blev väldigt stressad och försökte smita undan, vad som helst men inget bråk. Han fäller själv och har en fin bred hornställning om än väldigt smala horn. Han är far till flera barn på gården och lämnar lyckligtvis full bredd på hornen =)
Lyckans Ost <3 En tacka som när hon kom till världen hade fransiga avslut på hornen. Som dåliga naglar ungefär. Inget att avla på tänkte jag och undviker att skapa en närmare relation till henne. Det blir enklast så. En vecka innan den ödesdigra och tråkiga dagen då en del får försvinner från gården kliver hon bara fram från ingenstans och är supersocial. Och så fortsätter det. Hon blev naturligtvis kvar. Och därav namnet, hon räddades i sista sekund och därmed en riktig lyckans ost. Idag är hon självskriven här på gården, och har lämnat tackor med finfina horn.
