Gästmöten

Mötena med gästerna är ett av det allra bästa Torpet och uthyrningen.

Jag tycker mycket om det första mötet med andra människor, det är spännande. I Torpets fall försöker jag dock behärska mig =) Jag tror att det är superviktigt att våra gäster känner att jag finns till hands, men bara om de själva vill och behöver något. Jag erbjuder att träffa gårdens djur, och tipsar ofta om något evenemang, eller utflyktsmål. De hittar även rätt mycket på torpets hemsida. I övrigt får de själva ta initiativet till kontakt.

Igår hade jag bestämt med våra gäster, ett utländskt par med två barn, superhosts själva, mycket beresta (delvis svensktalande) och väldigt trevliga, att vi skulle besöka fåren och se på lite fårvallning. När jag kom upp på torpet så ser jag hur mannen ställer ifrån sig en gammal klassiker på bordet på bron. En Nikon FM2. Kamerakult för mig. Självbehärskningen rämnade totalt =)

En Nikon FM2. Jag har själv kvar min gamla FE2:a, den elektroniska varianten med slutartidsautomatik.

Kuriosa för kameranördar:
Nikon FM och FE lanserades i slutet av 70-talet, som budgetvarianter till flaggskeppet F2. FM2 tillverkades under 82-84, var helt manuell med en slutartid på 1s – 1/4 000 s.
FE2 fanns under åren 83-87. Jag köpte min begagnad runt 1988, för jag tror 3 500 kr.

Efter ett trevligt besök hos fåren fick jag veta att dottern fyllde år den 25 oktober. Och mannen i huset den 16:e. Igenkänning även där, samma födelsedag som mig =) De åkte sen till Ö-vik på utflykt, jag smet under tiden upp till torpet och letade fram en barnbok på svenska till dottern som present. Senare på dagen, när jag åkte in till Nyland, köpte jag även en liten blomma och en chokladkaka, den senare till det vuxna födelsedagsbarnet. Jag visste att de skulle vara borta några timmar från torpet, och att de lämnat huset helt nersläckt. Så jag tog en hund och mina paket och ficklampa, och traskade iväg ut i kolmörkret. Det hela var riktigt spännande, lamporna på garaget lös upp gården mer än förväntat, så jag var relativt nära innan jag var säker på att huset fortfarande var mörkt och tomt. Påsen med paket hängdes på dörren, och jag, som var väl medveten om att Sjögaråns höga brus skulle dölja alla ljud från deras bil, var beredd att rusa in i skogen vid minsta lilla tecken på strålkastare från en bil.

Jag fick även med mig våra två katter både dit och hem igen, så det var en brokig skara som lämnade gården i skydd av mörkret =D Tänk, att jag har det här som mitt jobb numera, att smyga med presenter i mörkret <3

Mission completed =)

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *