På resande fot

Pendeltåget en regnig eftermiddag i november.

På väg till Stockholm just nu och oj, vad jag gillar att åka tåg! Jag kostade dessutom på mig första klass, inte speciellt mycket dyrare, lugnt och skönt, gott om plats. Fri tillgång på te, kaffe, vatten, lite frukt och kaka. Möjlighet att ladda dator och annat.

Det känns gott för samvetet och jag får uppleva landskapets skiftningar. Jag kan tänka mig att åka tåg riktigt långt.

När man ständigt träffar människor på resande fot, som gästerna på torpet, krymper världen samtidigt som spelfältet blir så mycket större. Många av dem reser regelbundet, en del bor på olika ställen beroende på årstid och alla berättar entusiastiskt om ställen jag bör besöka =)

I höst har jag träffat människor med god koll på Portugal och Malta. Mitt emellan ligger kära Italien, så det passar alldeles utmärkt att styra kosan dit. Jag berättar för våra gäster “Maltianerna” om varför jag tyckte så mycket om mentaliteten hos människorna på den italienska ön Ischia:

– Åh, då kommer du att älska Sicilien, säger de. Och därifrån tar det bara en och en halv timme över med färjan till oss, säger de sen.

På den vägen är det. Fast det råkade bli New York istället.

Det blir fotografering och boende, låt säga studiebesök, via Airbnb. Onsdag till söndag i själva New York, sedan får vi se vad som händer. Löven på träden sitter fortfarande kvar, berättar en vän. Jag borde nog egentligen söka mig söderöver.

Jag reser med endast en ryggsäck. Min väska är exakt de mått som handbagaget max får vara. Väskans vikt är däremot flexibel, till skillnad från flygbolagets regler om dito. Åtta kg. Med lite tur klarar jag mig, jag gör en sista provinvägning i Bålsta ikväll.

Väl inne på T-Centralen hamnar jag raskt på perrongen för pendeln till Bålsta. Duktigt av mig kan jag tycka, men jag inser bestört att jag precis missat de jättestora neonskyltarna i centrum. Jag har en fablesse för att fota skyltar. 

– Men Lillemor, suckar jag i nästa sekund. Du ska ju för jösse namn till New York…

Jag har en lucka på några timmar innan kusinen i Bålsta slutar sitt jobb. Det får bli simhall. Varför inte testa vardagliga saker på resan! Kanske ska jag göra en sån reseguide =)

Check på baddräkt (ja det var planerat). Men ingen handduk. Badhuset hyr inte ut, meddelar de.  Hitta butik, hitta handduk, hitta tillbaka till badhus. Dusch och ut i simhallen. Nåt känns konstigt. Bara män. Så är det inte hemma. Blänger de inte lite på mig? Kanske är den här bassängen bara för män? Eller är det herrbad idag? Men då skulle väl hon i kassan sagt nåt?

Eller är det bara för att jag är ny i byn? Så är det nog, för till slut så ler någon och pratar lite. Innan jag kliver upp har det kommit fler av min sort.

Nu sitter jag i entrén till Bålsta bibliotek, jag var lite tidig till mötet med kusin. Här är varmt och gott. Jag sitter med min packning bredvid, äter kidneybönor ur en konservburk och skriver. Jag oroar mig lite för att någon ska komma och sjasa ut mig. En nyttig upplevelse.

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *