Åk till Poughkeepsie (uttala det om du kan =)

Jag kikade på en karta över hur Hudson River går, såg att den pinnar iväg uppåt och frågade mannen i informationen på Grand Central Terminal på Manhattan.Kan man åka tåg efter Hudson River.

Det verkar fint, sa jag.

Jodå, svarade han. Åk till Poughkeepsie. En del åker dit och sätter sig på tåget hem igen, bara för att det är en fin tur.

Aha, tänkte jag. Så idag köpte jag en biljett, fylld av förväntan. Mer än att jag skulle till något omöjligt att uttala visste jag just inte. Jo, att jag hittat ett boende, förstås.

På Airbnb sökte jag på Poughkeepsie, hittade några annonser och kollade in de två billigaste. Jag reser inte bara lätt. Jag reser snålt också. Det ena boendet hade en superhost som värd. Och låg på en bondgård. Den andra såg helt ok ut, men ingen supervärd. Jag gillar tanken på att bo hos en superhost. En icke superhost kan vara hur trevlig och bra som helst, men jag vet vilket engagemang som ligger bakom att få statusen. Men sova på en tvåsitssoffa?

Går den att bädda ut, skrev jag till superhost Susan. Och, finns det djur på gården? Nån katt, hund eller kanske ko? Det skulle vara så trevligt med något fyrbent att ta i, efter så många dagar utan.

Nej, den går inte att bädda ut, men jag kan nog ordna ett rum åt dig istället. Inga djur, skrev Susan tillbaka.

Via google hittade jag en bondgård väst om New York, med ett nästan tredubbelt pris per natt. Lockande med guidade turer bland kor och getter, men att betala 1 500 kronor per natt när jag har fyra hundar, två katter och trettio får hemma – nej tack.

Jag satte mig på Hudson-linjen och nöjt i stora drag. Efter floden var det grått och dimmigt men väldigt vackert.

Jag uppskattar verkligen att åka tåg, tanken kommer varje gång det är dags. Dunket, tyngden, utsikten. Resan var alldeles för kort.

Jag har dessutom fått en bra känsla av min värd. Hon skaffar sig koll på min resplan. Hon erbjuder sig att ta mig med till en trevlig farm i morgon. Oombedd. Gratis. Innan jag ens kommit fram.

Jag kliver av i Poughkeepsie som är slutstation. Jag har inte hunnit leta någon information, platsen är för mig ett spännande oskrivet blad. Jag knatar runt lite, här verkar finnas historia och fina byggnader, men det regnar lätt och börjar bli mörkt. Susan hämtar upp mig, jag ska få bo med henne. (Hon försörjer sig på att hyra ut bostäder till turister, skriva böcker, blogga och sälja tomtar i en webbhandel. Bara det liksom.)

Det här är vad jag fick istället för en kort soffa. Jag får välja om jag vill bo uppe eller nere. Bilderna får tala för sig själva.

Ja, alltså. Superhost. Vi åkte hit i mörkret. Det ska bli spännande att i morgon få se vart jag hamnat =)

Förstå hur trevlig hon är när jag väljer bort en egen lägenhet för mig själv på bottenplan av huset =D

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *