Arbetslust / Zeal

Jag har alltid jobbat med människor, på ett eller annat sätt. I affär, som lärare, inom vården, som journalist, som allt-i-allo åt ett större företag, som mäklarfotograf.

Verksamheten och kunden har alltid varit i fokus. Men aldrig så fullständigt som nu, på det sätt som torpet och gästerna är. Jag funderade idag på vad det beror på, och det här är vad jag kommit fram till:

  • den enorma feedbacken jag ständigt får av gästerna. De är på semester, de har längtat, och de blir så glada för torpet när de kommer.
  • jag är själv ansvarig för exakt hela kedjan. Det gör att all input jag lägger in, det får jag tillbaka ut. Och det är häftigt. Även om jag inte rår över allt, som vädret, strömavbrott, rymmande får (brasklapp: rymmande får är alltid mitt eget fel 😆) eller vad det nu kan vara, så är det upp till mig att lösa, kompensera det som eventuellt går på tok. Eller göra det till ett äventyr =)

Direkta konsekvenser, utan mellanhand, oavsett det är bra eller dåligt, ger en otrolig lust att jobba vidare.

Jag trodde väl till exempel aldrig att jag skulle köpa en mangel och längta så efter att få hem den (någon som åker från Östersund och har plats över tro =) Sedan ska här manglas lakan. Tänk så fint för gästerna att se sen när de kommer upp i sovrummen!

Julpyntet har för egen del inte varit prio ett. Vissa år, möjligen, kanske, eventuellt, lite grann. Men idag gick jag ut i skogen och letade reda på dels en liten adventsgran att pynta med inne, dels en stor att ljussätta på gården. Till torpet förstås =) Den stora var stor, och det var mycket snår och ris att dra den över för att få hem den. Svetten lackade, ett riktigt gym-pass. Men att låta bli, det fanns aldrig på kartan. När gästerna fick se den lilla granen:

– Ååh, vi pratade om det, när vi var på julmarknaden idag, att vi borde köpa en med oss hem. Eller, hem och hem, sa hon sedan lite genererat.

– Du har ett problem här, fortsätter hon sedan. Vi tänker inte flytta ut. 💗

Då är det roligt att visa fram kassen med de små julgranspomlorna och glittret, att pynta med, om de vill. Hade de varit “hemma” idag tror jag att de hade uppskattat att bli erbjudna att få följa med ut i skogen, och leta sina granar.

Det här blir det tredje året en julgran kommer att vänta på gästerna. De får klä den själva. Det har varit uppskattat, (även om fjolårets gran kanske inte var den allra vackraste 😄).

Kontentan är att det är otroligt viktigt att få uppskattning för den möda man lägger ner. Och att få göra det där lilla extra för verksamheten, utan någon som bromsar.

Det här var det första sms:et jag läste häromdagen:

“Godmorgon!
Vi vaknade 06.00 och vilken mysig morgon. Kallt och mörkt ute, inne eldar vi och har det så bra. Vi bara ÄLSKAR det här. Vi har allt vi behöver 💗💗💗

Visst har jag sagt att det här med att hyra ut är något som fler borde prova på =D

_______________________________________

I’ve always worked with people, in one way or another. In business, as a teacher, in healthcare, as an journalist, as an all-in-one for a larger company, as a brooker photographer.

The business and the customer have always been in focus. But never so completely as now, like Torpet och the guests are.

Today I was thinking about why, and this is what I came up with:

  • the huge feedback I constantly receive from the guests. They are on vacation, they have longed, and they often find Torpet even better than the pictures promised. I am responsible for exactly the entire chain. That means all the input I make, I get back out. And that’s cool. Even if I cannot control everything, the weather, the electricity delivery, the runaway sheep, or whatever it may be, it is up to me to resolve, to compensate for what possibly goes wrong. Or turn it to an adventure for the guests =)
  • Direct consequences, without intermediaries, whether good or bad, create an incredible zeal to continue working. For example, I never thought that I would buy a deficiency and long so much to get it home (someone who travels from Östersund and has a place over? =) Imagine what a pleasure for the guests to use the beds!

Christmas decorations have not been a first priori for me. Some years, possibly, maybe, a little bit. But today I went out into the woods for finding one small Advent tree to the inside of Torpet, and one larger to light up the yard. The big one was big, and it was not so easy to get it home. A real gym workout. But to give up, was never on the map. We brought them to Torpet:

– Ooh, we was taking about it, when we were at the christmas market today, that we should bring one home. Eh, home, she then said a little bit embarrassed.You have a problem here, she continued. We will not move out ❤️

Then it is nice to show the box with the little Christmas tree pomegranates and the glitter, to decorate with, if they wanted. If they had been “at home” today I think they would have appreciated being offered to follow out into the woods, and search for the trees.

This will be the third year a christmas tree is waiting for the guests. They will decorate it themself. It has been appreciated, although the tree last year was not the most beautiful 😁

The consensus is that it is incredibly important to get appreciation for the effort you put into your work. And to be allowed to do that little extra good for the business, without anyone slowing down.

This was the first textmessage I read the other day:

“Good morning!

We woke up at 6am and what a cozy morning. Cold and dark outside, we are using the fireplaces and are having a good time. We just LOVE this. We have everything we need 💗💗💗 “

Did I tell you that short term rental is something that more people should try as a business = D

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *