Jag är strax på väg ut för att köra lite balar och laga fodergrindar, med ett tacksamt leende på läpparna 
Jag har just läst ett svar från min vän M som flytt ut ur Ukraina med sin tvåårige son. De är nu i säkerhet i en liten by i Polen 
Jag vet inte hur många gånger de senaste dygnen jag gått in för att se om hon läst vad jag skickat till henne. Alldeles tyst och tomt, ingen som öppnat sin messenger eller instagram. Jag har varit så orolig att det skulle ha hänt henne och hennes lille son något på sin väg till säkerheten. Lättnaden när jag läste var enorm.Bröstet är såklart fortfarande tungt av vad som händer i Ukraina, jag oroar mig för de som är kvar, och jag lider även med det ryska folket som försöker opponera sig mot det som händer. Jag gläds dock över all omtanke jag ser och hör överallt. Och jag vill dela med mig av vetskapen om M och hennes son, för jag vet att ni är flera som tänkt på och oroat er för dem efter att ha läst mitt tidigare inlägg 