En baggis

En baggis

Vide och Bor på höstbete i Dämsta.

Baggarna är normalt sett väldigt lätta att hålla men nu börjar den tid på året då det kan bli lite spännande med tjejer. Vi har idag haft ett morgonmöte om det =) Bor och jag är helt överens. Vide kommer jag att ha fortsatt förhandling med… 

Gutarna brunstar normalt i slutet av november och under december. De brunstar om ca var 18:e dag fram till kanske som längst i april. Det skiljer säkert på olika tackor, och det är lite svårt att avgöra då vissa är tydliga i sin brunst (bräker och letar) och andra går helt omärkt förbi.

Dock har jag fått in en linje som är betydligt mer oberäknelig, och som jag inte helt slagit ut ännu. Och, jag har en mängd tackor som var “lediga” i år, det vill säga jag betäckte dem inte. Dessa skulle rimligtvis också kunna vara lite mindre pålitliga.

Baggarna är dock den svaga länken. Den här årstiden börjar de lukta brunst (en frän kroppslukt) och förr eller senare vandrar någon bagge ut ur hagen (ofta med kompisarna i släptåg). Jag gissar att den inre klockan säger åt dem, men även att tackorna börjar avge lite lukt (som säkert finns där även om jag inte känt den).

Så, nu förpassas baggarna snart till en mindre hage på Torpet, i anslutning till sitt bagghus. Redigt med ström på stängslet som längre fram byts ut mot polarband, vinterband, med både jord och ström i varje band.

Till sällskap fyller jag på med merparten, eller alla, av årets tio bagglamm =) Jag väntar med att sälja dem till avel till nästa höst, eftersom jag vill se hur de utvecklas först.

Krispig höstdag, utsikt från baggarnas hage.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.