Jag fotade torpet i Sjö idag från sommargranne Lottas altan.
– Jag har alltid tyckt om att sitta och titta på det. Det ser ut som ett troll släppt ner ett litet hus mitt i skogen.
Samma kväll får jag en glimt av bävern som simmar runt sjön varje kväll. Vid niosnåret kommer den från Lo mot Sjö där den vänder strax innan badplatsen. Sedan simmar den efter södra stranden tillbaka där den kommer ifrån.
Senare på kvällen var jag på väg just ifrån torpet. I utförsbacken, från torpet sett, ser jag en figur på håll.
– Ah, tänker jag. En katt! Nu ska vi se vem som kan tänkas vara pappa till kattungarna.
Jag kommer lite närmare och ser på gången att det är något helt annat. Rultigt, klumpigt.
– Ah, en grävling, tänker jag eftersom det är det mest rimliga.
Ännu närmare ser jag ju klart och tydligt, minsann är det inte en bäver som förirrat sig upp på gården. Och ingen vettig fotoutrustning, frustration å det grövsta! Det är banne mig omöjligt att ha kameran med sig jämt och min telefon är inte duktig på bilder. Måttet är rågat, jag köper en ny telefon och jag har bara ett enda krav, den ska ha en riktigt fin kamera!
Bävern stannar till och försöker sig ner till ån men där går fårens stängsel, ett elnät.
Jag sitter med fönstret nere och mobilen i handen. Jag vågar inte röra mig, skrämmer jag den att gå igenom nätet kommer den att fastna eftersom inga får är i hagen och därmed är ingen ström på. Hur ska jag lyckas lirka loss en bäver ur ett nät?
Det gick bra. Den gick över vägen och kunde ta sig ner i vattnet på den sidan istället.
